Swedish by J.Lindeberg

När jag vandrade på Pekings gator idag stötte jag på de här två grabbarna som gick framför mig. Den högra killens jacka fick mig att hoppa till och jag var bara tvungen att smygfota honom. Vem trodde att Svensk skulle bli ett häftigt varumärke? Eller jag antar att det ännu inte är det eftersom det är första gången jag sett det... Hade de vart två dåligt klädda kineser i sportkläder som de flesta hade jag förstått det men de här två var ändå hippa som man säger.

Julen i Peking

Jag och Jesper hittade enkelt med hjälp av tunnelbana och taxi till IKEA i Peking. Med stora förhoppningar om svensk jul gav vi oss in i varuhuset för att hitta både en svensk matmarknad och den vanliga svenska restaurangen som varje varuhus stoltserar med. Redan efter första blicken på menyn sa Jesper att han skulle plocka upp en jultallrik medan jag stod och tvekade med ursäkter som Jag är inte hungrig än och Jag åt nyss. Efter en stunds övertalning och vandrande i butiken beslutade jag mig för att gå på hans linje och köpte mig en jultallrik (potatismos, julskinka, lax, kötbullar och brunsås) med julmust och lingonmousse till efterrätt. Denna måltid var det godaste jag ätit på länge och min julstämning var på topp. När det var dags för glöggen stod kastrullen tom och Jesper röt till i svensk julilska om att inte minsann kunde glöggen glömmas bort, denna fina jultradition. Svaret från personalen var 10 minuter och vi gick stilla och lugnt tillbaka till våra platser för att avnjuta efterrätten och invänta glöggen. När tiden var inne drog vi oss bort för att ännu en gång märka att glöggen inte var på plats. Då vände Jesper sig mot personalen, pekade på kastrullen och sa högljutt GLÖGG! varpå en kinesisk kock kom springande i ilfart med den varma glöggen i famnen. Nöjda med att ha fått vår juledyck till slut gick vi tillbaka ännu en gång till våra platser för att upptäcka att det endast var varm saft vi blivit serverade. Men denna fadäs kunde inte förstöra vår lycka och vi drog oss ner till mataffären för att inhandla pepparkakor, julmust och Ahlgrens bilar. Väl tillbaka på Leo Hostel träffade vi på två andra risvinsfyllda svenskar som bjöd in oss på att dela deras flaska. Vi tackade ja, satte oss ner och bjöd alla som ville ha på pepparkakor och julmust. De fyra svenskarna trillade senare på juldagen också ut på den årliga juldagsutgången där jag INTE repriserade förra årets stora fiasko.

En trevlig jul utomlands allt som allt men min första utan familjen som var mycket saknad. Nu väntar jag på nyåret här i Peking. Ett nyår som jag kanske kommer fira själv då Jesper firar sitt på ett tåg någonstans i Sibirien. Men med största sannolikhet hittar jag folk att fira med på någon häftig plats. Den här staden har alltid något att erbjuda.

Hong Kong del 2

Trött men nyduschad trillade jag in 20 minuter försenad på Jespers hotell. Efter att Jesper snofsat till sig drog vi oss ut på stan med målet att få något i våra tomma magar. Valet föll på McDonalds eftersom våra trötta hjärnor och skrikande magar ville ha något snabbt och bekant. Det visade sig att McDonalds var hälften så dyrt som hemma och hade priser på samma nivå som i övriga Kina. Medan vanliga varor och andra restauranger ligger på väldigt billiga priser i Kina jämfört med Hong Kong så ligger alltså Mackedonkan på samma. Denna chockerande upptäckt skakade mig i min övertygelse om att priset på en Big Mac är ett bra sätt att mäta levnadsstandarden runt om i världen. Ni kanske skrattar åt detta men jag säger skratta inte åt mig utan åt den statistiker som kom på den absurda idén från början. För absurd är den eller hur?

Efter vår lilla lunchutflykt stegade vi bort till Avenue of the Stars, Hong Kongs svar på Hollywood Walk of Fame. Här såg vi handavtryck tillhörande sådana digniteter som Jackie Chan, Chow Yun Fat och Jet Li samtidigt som vi blev intervjuade av småskoleflickor från Guangdong-provinsen om varför vi befann oss i staden. Här fanns även fullt med kinesiska turister, businessmän på sina joggingrundor och indier med kunskap om vår framtid. Under vår vandring träffade vi till slut på Bruce Lee-statyn som varit vårt mål med hela utflykten. Efter ett långt posande av kineser var det vår tur och jag lyckades få in en snabb lyckoträff på den store mästaren.

Nöjda och glada tog vi färjan över till Hong Kong-ön där vi vandrade runt bland lyxbutikerna och klämde på Louis Vuitton-väskor och Ralph Lauren-kostymer. Efter några timmars vandrade och en kaffe på Starbucks tog vi oss tillbaka till Kowloon för att se på ljusshowen som utspelar sig över sundet varje kväll kl 8. Skyskraporna blinkar och skjuter ljusblixtar ut över staden ackompanjerade av en berättarröst och dålig musik. Även om det kändes väldigt töntigt den mesta av tiden så var det lite charmigt och bidrog till att göra stället så speciellt som det ändå är, i alla fall i mina ögon. Efter en god japansk måltid skiljdes jag och Jesper för resan upp till Peking, jag med 24 timmars tåg och han med några timmars flyg.

Min vistelse i Hong Kong gav mig verkligen mersmak. Allt verkade fungera så bra och folket verkade vara lyckliga (något jag förresten hört sägas om Sverige och svenskarna från otaliga personer jag träffat). Det kändes som en stor kontrast till resten av Kina. En plats där det bästa av öst och väst samlats och där folk hade en optimistisk framtidssyn, vilket jag ofta saknar hemma i väst. Helt enkelt stället för mig.

Goder Jul!

Julhälsningar från Peking! Idag ska IKEA besökas för lite svensk julstämning. Jag hoppas på glögg och pepparkakor och Jesper på varmkorv. Dagen ska avslutas med Pekinganka och en rejäl dos öl med eventuell utgång. Ha en fin jul!

Hong Kong (!)

Har haft några dagar på mig att smälta min tid i Hong Kong och det har behövts. Redan från mitt första fotsteg på dess mark kände jag mig väldigt attraherad av stället. Hong Kong fångade mig i sina stora armar och fängslade mig. Det är här jag ska bo i framtiden.

Jag och Sami, min finska vän, tog tunnelbanan efter den smidiga gränsövergången och letade upp mitt hostel för att lämna av våra väskor. När vi var klara var klockan endast elva och vi hade en hel dag framför oss tillsammans i Hong Kong, hans sista i Kina innan hans skulle flyga till Malaysia. Vi tog en snabb och väldigt smaskig lunch på ett asiatiskt lunchställe tillsammans med staden businessfolk. Folk rusade in, slängde i sig maten samtidigt som de tittade på de små TV-skärmarna i sina bord för att sedan rusa ut igen. Efter att vi själva rusat ut på gatan tog vi oss till tunnelbanan och åkte från Kowloon, där mitt hostel låg, till Hong Kong Island. Där gick vi runt bland skyskraporna med gapande munnar för att leta upp spårvagnen till Victoria Peak. Från toppen fick vi en fantastisk utsikt över Kowloon och Hong Kong-ön med alla deras fantastiska byggnader och den fantastiska naturen som smeker stadsdelarna. Den utsikten gjorde mig förälskad i Hong Kong. Med ett leende på läpparna åkte vi färjan över sundet och gick runt i Kowloon och tittade omkring. När det började skymma började Sami förbereda sig på att åka till flygplatsen och efter ett gott middgsmål sa vi adjö och önskade varandra fortsatt trevlig resa. Jag vandrade långsamt hem den kvällen och betraktade allt omkring mig som ett barn betraktar en ny fantastisk leksak de fått. Jag älskade stället och omkring mig på gatorna myllrade det av vackra kvinnor, så vackra att jag kunnat stanna där endast för deras skull.

Trillade in på mitt rum någon timme senare helt utmattad av den stekande solen och mina upplevelser och satte mig vid min dator. Inte långt därefter knackade det på dörren och utanför stod Jesper. Dagen innan såg jag att vi skulle vara i Hong Kong samtidigt och skrev därför ett mejl till honom om hur han kunde nå mig och min adress om han ville träffas. Trots det blev jag överraskad när han trillade in så sent, men glad över att se ett ansikte hemifrån. Kvällen slutade med några timmars utbyte av erfarenheter från Indien och Kina innan vi blev för trötta och därför bestämde oss för att mötas upp nästa dag. En ny dag i min nya stad.

(fortsättning följer)

Innan jag lämnade

Sista dagarna (eller kanske snarare andra veckan) i Yangshuo hade jag en riktig semester. Jag sov länge, drack öl och hängde med mina nyfunna vänner Japp, Preben, Sami, Rasmus och Magnus på Monkey Jane's Roof Top Bar. Jane är en riktig karaktär som varje kväll hetsar sina kunder till att spela Beer Pong, ett amerikanskt collegedricksspel som går ut på att kasta pingisbollar i varandras ölglas. Hon tjänar stora pengar på att hennes gäster ägnar hela kvällen åt detta spel och därmed köper in nya öl hela tiden. Det är förmodligen tack vare detta spel hon också är så rik så att hon som kines kan åka till Schweiz på semester. Att skaffa ett pass är oftast motsvarande en månadslön för många kineser så bara det ger dem problem att kunna åka utomlands. Tänk er då hur dyrt det är för dem att flyga dit och sen leva där någon vecka.

Beer Pong

För min del blev det Beer Pong 5 kvällar i rad och jag och min lagkamrat Japp var så bra att vi vann våra egna Monkey Jane's t-shirtar. En annan kväll hamnade jag på Legend's Wall tillsammans med Rasmus och är därför förevigad i Yangshuo, detta tack vare att vi vann en match utan att det andra laget (Jane och Sami) lyckades träffa en enda av våra ölglas. De dagarna var jag i extas, haha.

Hade en fantastiskt rolig tid Yangshuo och träffade många underbara människor där. Allt kändes så kravlöst och jag längtar tillbaka en del. Men Hong Kong kallade och mitt visum började gå ut, så jag åkte vidare. Något jag inte ångrar en sekund.

Vidare till slut

Snart hoppar jag på nattbussen till Shenzhen. Därifrån ska jag korsa gränsen till Hong Kong där jag planerar att spendera två nätter. Sen bär det av till Peking och en vit jul hoppas jag på! Okej, nu bråttom bråttom bråttom...

Huh!

Min plan var att uppdatera idag men jag har legat bakfull hela dagen. Mer bakfull än jag någonsin vart. Men eftersom jag inte har festat på en månad så känner jag att det var befogat. Nu ska jag och min nya vän Japp träffa hans reskamrat Preben som har fått ett jobb i en bar här i staden. Jag har fastnat här och vet inte när jag lämnar...

Mera Yangshuo

Jag lyckades aldrig ta mig upp ur sängen så tidigt som jag velat utan trillade ner för trappan vid 12 på dagen utan en aning om vad jag skulle hitta på. Lyckligtvis drog Steve, Gaz och deras unga vän Luke med mig på en liten dagstur. Anledningen till att de själva inte hade hittat på något under morgonen, utan satt och åt frukost när jag kom ner, var helt enkelt för mycket pilsner kvällen innan, något som inte är ovanligt för våra vänner britterna. I alla fall blev det till slut en heldag runt om i parkerna, upp för några berg med utsikt över staden och vandring bland marknadsstånden för att avsluta kvällen med en kall en. Det var mycket trevligt. Under kvällen introducerade de mig också för Yoyo. Hon jobbar som servitris här i Yangshuo och är expert på vandrings- och cykellederna runt staden.

Under kvällen bestämde jag, Gaz och Steve att vi skulle äta sköldpadda tillsammans innan de åkte vidare och vi bad Yoyo fixa det med sin kock till nästa dag. Runt lunchtid dagen efter trillade vi in och hon bjöd oss på sockerrör som hon köpte från gatan och serverade oss sedan sköldpaddan. Den hade tillagats med vattenkastanj, paprika och vitlök och smakade mycket bra. Konsistensen var däremot lite läskig och sköldpadda innehåller helt enkelt inte mycket kött. Så trots en god måltid var det nog inte värt pengarna, men jag är glad att jag har provat det.

Sockerrör, mycket populärt i Kina

Efter att Steve och Gaz åkt träffade jag Jay och Zoey i en bar. Jay är en galen 32-årig engelsk kille som flyger till Singapore om några dagar för att träffa sin kompis och för att gå på ett gigantiskt rave. Zoey har tagit ledigt från sitt jobb som advokat och hon har istället jobbat som engelsklärare i Kina under några månader och sedan rest runt land och rike. Med mina nya vänner cyklade jag idag till Moon Hill, ett berg med ett gigantiskt hål i mitten. Vi vandrade upp till toppen och träffade på några galna bergsklättrare som försökte klättra till mitten på hålet. Såg häftigt ut och det kan resultera i att jag testar bergsklättring innan jag åker härifrån.

Uppe på Moon Hill

Imorgon ska jag, Yoyo, Jay och Zoey göra vandringen som jag och Yoyo bestämde. Ska bli spännande att göra vandringen med en local och se vad hon kan berätta om det vi ser på vägen. Yoyo ska tydligen vara duktigt som guide efter vad ryktena sagt mig. Trevlig är hon i alla fall, det vet jag, t.o.m. så trevlig att jag ibland trillar in i hennes café automatiskt när jag går förbi för en liten matbit och ett trevligt samtal. Ser verkligen fram emot morgondagen!

PS. Lite bilder från Guiilin och Yangshuo har också dykt upp till höger under albumnamnet Guangxi . Titlar så ni förstår vad bilderna är på kommer dyka upp när jag har orken att skriva dem.

Finger lickin' good...

Cherry, mitt sällskap för dagen, visade sig vara från Chongqing och inte Haerbin. Hur jag kunde få för mig Haerbin det vet jag inte, de ligger ju i varsin ände av landet... Men jaja, efter lunchen tog vi en bambubåt över floden och satte oss på stranden, hon för att läsa och jag för att skriva lite anteckningar. Utsikten från flodbanken var fantastisk. Man såg massvis av båtar flyta förbi på den klara Li-floden och karstklipporna som omger staden strålade i solskenet. Efter lässtunden vandrade vi längs floden och pratade om skillnader mellan Kina och Europa. Som ensambarn var hon intresserad av hur man uppfostrade barn i västvärlden. Intressant att veta är att vi tydligen inte skrämmer upp våra barn lika mycket eller trycker i dem att allt är farligt som kinesiska föräldrar gör med sina barn. Enligt henne beror det på enbarnspolitiken och att de därför är väldigt måna om sina barn men att de samtidigt får storgråtande och bortskämda barn.

Li-floden och klipporna

Senare vandrade vi hem och jag bestämde mig för att köpa en handduk på vägen eftersom jag på något sätt glömde min i Kunming. Nöjd och längtande efter en dusch klädde jag av mig och steg in i badrummet för att märka att varmvattnet var avstängt. Otur för mig! Det visade sig att varmvattnet bara fungerar mellan 6 på kvällen till 1 på morgonen(?). Så jag får hoppas att det finns lite varmvatten kvar i rören på morgonen så jag kan ta och skölja av mig. Efter det misslyckandet blev jag trött på Kina och därmed sugen på en hamburgare. Gick med stormsteg ner till KFC vid nattmarknaden och tryckte i mig ett helt kycklingburgermål på två minuter. Smaskigt men onyttigt!

Imorgon är planen att cykla till någon av de mindre byarna och därför hoppar jag i säng nu för att försöka komma upp tidigt. Gonatt.

Oärlighet

Kl 9 igår kväll kom jag fram till Yangshuo och direkt stålsatte jag mig för att bli trakasserad av taxichaufförer och personer som försöker sälja singelrum på sina hotell. Precis som jag väntat mig fick jag tio kvinnor över mig som ville visa mig det ena och det andra. Yangshuo och Guilin är ökända för sina "säljare" som slänger alla möjliga erbjudande på dig på ett aggressivt sätt. Kan vara rätt obehagligt när de vägrar släppa taget om din tröja och springer efter dig i 20 minuter. Men igår stod där mitt bland dem en ung man med perfekt engelska som visade mig ett kort från hostellet jag tänkt bo på. Jag var väldigt skeptiskt då de respektabla ställena inte försöker sälja dig ett rum utan väntar på att du kommer till dem. Bestämde mig dock för att följa efter honom för att sätta dit honom och för att jag inte såg det som någon fara.

Redan när vi steg ut från stationen märkte jag att han ledde mig åt fel håll. Kunde gått iväg redan då men jag tyckte det var intressant så jag följde efter honom ändå. Vi kom fram till ett ställe som sa "Welcome to Youth Hostel" och inget om Flowers där jag tänkt bo. Hastigt plockade han fram en miniräknare och försökte kränga mig ett singelrum för 50 RMB när jag visste att jag skulle få en säng i ett flerbäddsrum för 15 RMB på Flowers. Jag bara stirrade på honom och sa "This is not Flowers, you know" och gick därifrån. Efter mig hörde jag utrop som "This is Flowers!", “Okay, 40 RMB!" och "Laowai, come back!". Det kändes skönt men elakt. Efter 3 minuters gångavstånd hittade jag det riktiga hostellet och tog in där. Mycket trevligt ställe och ganska fullt. Jag är nöjd.

Nu ska jag äta lunch med en kinesiska från Haerbin som bor här och som för tillfället står och stampar och väntar på mig medan jag skriver. Alltså dags att plocka ihop. Smaklig spis, Jens!

Sen avresa

Gick och drog så länge som möjligt på hostellet i Guilin igår innan jag köpte en bussbiljett trots att jag inte gjorde något speciellt. Men under de fyra nätterna jag bodde där lärde jag känna Wes från Cambridge och Nick från Kanada. Nick påstår att hans lilla ort är så liten att jag omöjligtvis skulle hitta den om jag skulle leta efter den på en karta över centrala Kanada. Vi därför aldrig reda på var han kom ifrån. Trots att han kom från denna avlägsna by ute i vildmarken så var han ett stort hockeyfan och det blev riktigt schyssta diskussioner. Bl.a. berättade han att det jobbigaste hittills i hans 21-åriga liv var när Winnipeg Jets flyttade till Arizona och blev Phoenix Coyotes. Wes däremot var inte det minsta sportintresserad utan drömde om att bli en pressfotograf. Jag antar att hans "överklassdialekt" kommer sig av att han är från Cambridge och även om den var lite mycket ibland så var den charmig.

I Guilin blev jag trött på att betala höga avgifter för turistattraktioner och valde istället att bara vandra runt staden och titta på de fria parkerna och Li-floden som flyter genom staden. En av dagarna läste jag ut det sista av Brott och straff, vilket tog mig ca 12 timmar. Den var för bra för att lägga ner och vad spelar det för roll att jag slösar bort en dag på det? Jag är ju på semester. På hostellet jobbade också Sharon som var en rolig prick. Hon jobbade som "cleaner" (städerska) och sa saker som "Aren't you cold? It's only fifteen degrees!" till mig, varje morgon när jag kom ner i bara min skjorta och tyckte det var skönt, och "Good camera, no skill!" till Wes. Guilin var trevligt och det var lite motvilligt jag åkte därifrån även om jag såg fram emot något nytt. Så till slut drog jag mig till busstationen och köpte en biljett till Yangshuo kl 7 på kvällen.

Ny stad, nya krafter

I lordags hoppade jag pa ett tag till Guilin fran Kunming. Efter en vecka i Kunming utan att ha fatt nagot vettigt gjort, med tillfallen da jag nastan kant mig apatisk, bestamde jag mig for att det var dags for ett miljoombyte. Jag akte 18 timmar osterut med forhoppningen om att det skulle resultera i nagot battre. Under resan, dar jag lag overst i stapeln av tre sangar och inte hade en ynka halvmeter till taket, slot jag ett avtal med mig sjalv; det ar helt okej om du springer ut om dagarna och upplever stallet du ar pa aven om du har mycket att gora. Var kom da detta ifran? Jo, senaste veckan har jag last in mig med min dator och forsokt producera men det har bara resulterat i tomma rader och ett daligt humor. Jag ar verkligen inte skapad for att arbeta ostort pa det sattet, jag behover fa igang tankarna pa nagot annat satt. Problemet ar val valdigt mycket ocksa att jag ska skriva om mig sjalv och det ar inget man, i alla fall inte jag, gor pa ett bra satt pa rak arm.

Redan nar jag igar steg av taget och kom ut fran stationen, nar jag blev trakasserad av de tusentals taxichaufforer som forsoker blasa en oskyldig ensam turist har kande jag att jag fatt lite krafter och inspiration. Pa kvallen fick jag antligen nagra anteckningar skrivna och jag vaknade imorse utvilad och med en vilja att se mig omkring. Vet inte var det kom ifran men bra ar det i alla fall.

Planen ar att stanna har nagra dagar och fa en kansla av staden och sen aka vidare till Yangshuo, backpackerparadiset och turistmeckat i narheten. Mer om mina upplevelser senare, nu ska jag ut pa stan! Ciao!

Saknar bokstaver

Internetet pa hostellet jag bor pa fungerar inte speciellt bra for tillfallet och darfor sitter jag nu pa ett internetkafe. Har lite dalig tillgang till å, ä och ö for tillfallet och det ber jag om ursakt for.

Att göra

I eftermiddags sa jag hejdå till Steve som jag reste med tidigare under mitt Kina-äventyr. Han har träffat Nadja under sina resor som han nu håller hårt i och de båda lämnade Kunming för Hainan Island, paradisön i södra Kina. Själv har jag länge velat åka dit men istället för att haka på honom och hans tyska kärlek bestämde jag mig istället för att att stanna här i Kunming och arbeta på min universitetsansökan i lugn och ro.

Efter att rest ett tag nu känner jag att jag vill börja plugga nästa höst. Jag har bestämt mig för att studera utomlands och efter att ha vägt lite alternativ mot varandra föll valet på Storbrittanien. Vad jag vill studera är Internationella Relationer och jag har bestämt mig för ett antal universitet i England och Skottland:

• London School of Economics and Politics
• University of St. Andrews
• University of Warwick
• University of Manchester
• Durham University

Alla universiteten är respekterade och jag gissar att det kommer vara svårt att komma in. Men jag tror på mig själv och att jag kommer fixa det. Den närmsta tiden kommer jag alltså arbeta med att skriva ett brev till universiteten om varför de borde välja just mig. Förutom det ska jag hitta ett datum och ett en plats för ett formellt engelskatest. De behöver ett bevis på mina engelskakunskaper.
Önska mig lycka till!

Gonatt vänner

Hollandska

Jag har alltid fascinerats av hollandska. Det ar fult, oforstaeligt och later som en forvrangd form av tyska. Efter att ha omgetts av hollandare i nagra dagar har jag aven markt att en jakla massa ord ar likadana pa hollandska och svenska. Ta t.ex. ord som venster (fonster) och schoorsteen (skorsten). Pa nagot satt blir detta irriterande, det kanns som att man hanger med i konversationen nar man egentligen inte har den minsta aning om vad de sager.

Men det var bara en parentes... Igar lyckades jag och fyra av hollandarna komma in Black Dragon Pool gratis. Sakerheten var nog den samsta jag nagonsin sett. Vi gick runt huvudingangen och "whoops" sa var vi inne i parken. Egentligen skulle det kostat 80 kr, vilket ar hutlost for en liten park med en sjo. Men det var vackert och jag fick nagra schyssta bilder som jag lagt upp i mitt Lijiang-album. Igar natt akte jag till Kunming och nu jag ska traffa Steve som jag reste med tidigare i en park snart. Men forst behover jag verkligen lunch.

Kvar i Lijiang?

Har verkligen haft det skont har i Lijiang. Bara slappat, atit gott och gatt runt i staden och kollat pa omgivningen. Har aven passat pa att ringa runt till folk jag kanner for att prata, skriva e-majl och att lagga upp lite bilder. Det har varit hur lugnt som helst och jag har druckit litervis med gront te och kanner mig hur frisk som helst. Inte ar det samre att Mama Naxi och hennes familj tvingar i mig billig, nyttig och god mat.

Jag gick till polisstationen idag for att forlanga mitt visum i Kina. Det tog 20 minuter att genomfora och jag tror jag far stanna atminstonde en manad till utan att lamna landet. Men eftersom detta ar Kina sa vet man inte... Polisernas dator fungerade inte ordentligt vilket da ledde till att de inte kunde skriva ut lappen som ska klistras in i mitt pass. Alltsa far jag ga upp tidigt imorgon mot min vilja for att ga dit och inkassera den. Men inte ska jag klaga, det var smartfritt, personalen var trevlig och billigt var det!

Jag stormtrivs har men det kanns som att det ar dags att dra vidare, fortfarande sa mycket att se. Sa nar jag fixat passet imorgon tror jag koper en biljett till Kunming pa nattbussen. Imorgon blir det fotograferande av Lijiang och sen far ni se staden jag gillar sa mycket. Sa lange far ni noja er med de fyra albumen jag har till hoger. Om ni undrar sa lagger de sig i ordning efter nar de togs, nyast ar Kinesiska muren.

Dags att sova! (kanske ater jag en Snickers forst)

Foton en masse

Nu ar jag tillbaka i Lijiang och ligger och myser pa min elektriska madrass. Har agnat kvallen har at att fixa och lagga upp bilder. Det resulterade i en nyhet pa bloggen! Till hoger kommer det lankas till sprangfyllda album med foton jag tagit. Har far ni nagra smakprov fran Dali, resten kan ni se genom att trycka pa albumet!

Oplanerat

Okej, jag ar nu i Shangri-La... Helt oplanerat. Efter att ha trekkat i Tiger Leaping Gorge bestamde vi oss for att aka norrut istallet for tillbaka till Lijiang. Shangri-La ar en tibetansk stad i norra Yunnan som tidigare hette Zhongdian. 2001 bestamde regeringen sig for att dopa om staden till Shangri-La efter "paradiset" i en bok av James Hilton for att oka turismen. Vi far se imorgon om det fungerade nar vi utforskar staden och de buddistiska klostrena rut omkring. Det ar svinkallt har och jag har bultat pa mig vartenda litet tygstycke jag kunnat hitta i min ryggsack. Eftersom vi bara planerade att vandra i 2-3 dagar, och inte att aka upp annu hogre i bergen vid tibetanska gransen, har jag inte mycket packning med mig. Det mesta av mina grejer ar kvar i Lijiang inkl. min dator och darfor sitter jag pa varldens langsammaste tegelsten har uppe i bergen. Mina nyvunna vanner tittar pa film och myser och jag ska nog ansluta mig snart.

Hur var vandringen da? Jo det var nagot av det haftigaste jag gjort i mitt liv. Att sta i en klyfta med en hojdskillnad pa 4000 m fran toppen av bergen till floden i botten och kanna den kalla vinden och morgonsolen mot sitt ansikte samtidigt som man tittar ner mot ett vattenfall ar nastan helt obeskrivligt. Jag vet inte om de framtida bilderna jag kommer publicera har fangat min upplevelse men jag hoppas ni kan fa uppleva lite av det. Tyvarr far ni vanta lite langre tills jag kommer tillbaka till Lijiang om nagra dagar.

Dags for Die Hard 3!

Nu snackar vi vandring!

Ar uppe tidigt for att forbereda mig infor dagens stora aventyr, Tiger Leaping Gorge. Vi tar en buss dit om en timme och ska vandra i tva tre dagar pa 3000 m hojd. Nu har jag och Nick med oss Caroline fran California som vi traffade i Dali. Vi akte hit till Lijiang igar och stannade over natten hos Mama Naxi. En gammal kvinna som har ett gigantiskt gasthus och som lagar en brakmaltid till sina gaster varje kvall kl 18 for 10 kr. Men snart aker vi nagra timmar norrut och lamnar staden. Hoppas jag kan komma tillbaka och stanna nagra dagar har innan jag maste ta mig mot Hong Kong. Bilder kommer nar jag ar tillbaka.

Ciao!

Inget kan stoppa mig

Forsta sovmorgonen pa lange och jag ar redo for allt! Ska springa ut och leta upp Nick var han nu an ar och kopa mig en liten ryggsack och kanske ett par rejala vandringsskor. Vi ska vandra i 3 timmar upp till ett tempel i bergen och jag har markt att mina tygconverse och min axelvaska inte ar optimala for vandringar. Tydligt ar det nar man kommer hem med ryggont och smartor i fotsulorna.

Far nog ocksa kopa mig ett par solglasogon eftersom jag glomde mitt bra par nagonstans pa Hua Shan-berget. Jag var hyfsat arg pa mig sjalv och besteg berget pa ren ilska. Hade ju redan vandrat upp 5 km och det var knappast snack om att springa ner for att leta upp ett par brillor.

Sa nu dags att kla pa sig och ut i varlden!

Njuter trots ett stort missode

Nu sitter jag i en liten stad som heter Dali i provinsen Yunnan. Kom hit igar med Nick efter en intensiv resa. Vi har ett dubbelrum for ca 50 kr/natten pa ett litet trevligt vardshus bland de lokala restauranterna. Rummet haller mycket battre standard an de i Moskva som vi betalade 400 kr/natten for och personalen har ar 4 vackra och supertrevliga unga kvinnor i min och Nicks alder. Frukost ater vi runt hornan for 2.50 kr och gigantiska maltider for 15 kr var. Kan det bli battre? Ja, det kan man saga...

Staden ar supermysig, vi ar uppe pa hog hojd och himmelen kan man se varje dag. Solen stralar och jag andas frisk bergsluft (mot Kinas hemska stadsluft). Runt staden finns en ringmur och en kristallklar sjo ligger 15 minuter fran vart boende. Berg omger sjon pa bada sidor och vi kan se molnen smeka bergsvaggarna varje morgon nar vi stiger ut trotta och hungriga for frukost pa var gata.

Sa vad har jag gjort forutom att bara njuta av hur bra jag har det just nu?

Igar gick vi bara runt i staden och tittade. Den ar valdigt turistig och fylls snabbt av stora busslaster med kinesiska turistgrupper med matchande roda kepsar. Det kan ses som validgt negativt men var jag an akt i Kina hittills har jag knappt kommit undan dessa turistgrupper. De stor mig inte langre utan jag tycker det ar ett roligt och intressant fenomen. Kineser verkar vara experter pa att trycka in sa mycket pa sa kort tid som mojligt nar der galler sightseeing. Men trots alla turister, jag ar ju sjalv en av dem, och affarer som staden ar full av sa gillar jag det har i Dali. Det ar en fin stad och mycket av folket ar fran Bai-minoriteten och har vackra fargglade klader vilket ger staden sin speciella karaktar. Vi har traffat en hel del schyssta backpackers har ocksa eftersom det ar ett kant resmal och jag fick prata svenska med nagon jag kunde titta i ogonen for forsta gangen pa en evighet idag. Det var skont efter veckor av att ha pratat engelska dag ut och dag in.

Det var igar. Idag bestamde vi oss istallet for att hyra cyklar och cyklade runt bland smabyarna och risfalten runt omkring, ner till sjon och upp bland bergen. Att fa rora pa mig ordentligt efter nastan 3-4 dygn av intensivt resande pa tag och bussar var hur skont som helst. Det slutade med att vi cyklade runt i 6 timmar. Jag fick se en liten del av den kinesiska landsbygden och hur de fortfarande gor allt for hand. Gamla kvinnor bar extrema laster pa sina ryggar, folket arbetar i falten och hjalps at att laga allt fran traktorer till gator och vaggar pa hus. Det kanns verkligen som att ga tillbaka hundra ar i tiden. Det ar primitivt men fullt med mobiltelefoner. Sa kan man enkelt beskriva manga delar av Kina.

Sa vad ar det for missode da? Jo mitt ena minneskort har kanske gatt sonder. Jag kan inte anvanda det iallafall och min dator eller kamera kanner inte igen det. Pa det hade jag bilderna fran den senaste manaden och allt jag planerat att lagga upp och visa for er. Hur jag besteg ett berg, sag pandor ata bambu live och alla de underbara platser och manniskor jag traffat den senaste tiden. Men litar man pa kinesiska minneskort sa far man skylla sig sjalv. Jag ska forsoka ha det i sakert forvar och se om nagon expert kan radda bilder at mig nar jag kommer hem. Sa lange anvander jag bara mitt originalkort jag kopte hemma och lagger over bilder pa datorn efter hand. Det borde fungera...

Detta har jag skrivit pa min lilla dator med 9 tumsskarm som jag kopte i Kunming den hektiska dagen jag hade dar innan jag kom hit. Den ar hur bra som helst for att ha med sig pa resan och faktiskt kraftfull. Tror det var ett bra kop, forhoppningsvis kommer den tjana mig val. Roligt ar dock att systemet ar pa kinesiska. Affaren stangde precis efter jag kopte min dator och de kunde inte installera om det at mig forran dagen efter och da var jag ju inte dar. Sa det blir att plugga tecken som en galning och forsoka forsta nagot. Haha!

Godnatt, har ar klockan tio i ett pa natten...

Mot varmen!

Nu sitter jag i Chengdu och har precis kommit hem fran panda-forskningscntret har. Dar bjods det pa atande pandor, pandor som lufsar fram och massvis med daliga engelska oversattningar pa skyltar runt om i parken. Det var haftigt att fa se jattepandan har i Kina, kineserna alskar sin panda.

Annars da? 10 dagar eller nagot i Xi'an blev det dar jag gjorde lite olika saker som att klattra upp ett berg, sag terrakottaarmen och firade Halloween en tung kvall. Kom hit till Chengdu igar och aker igen om nagra timmar till Kunming och sydvastra Kina, ner i varmen hoppas jag. Just nu aker jag runt med Nick fran London och planen ar att vi ska halla ihop till han maste lamna landet den 19:e november. Efter det ska jag rora mig mot Hong Kong (jag maste lamna landet den 23:e) och sen ar allt oppet igen. Tror jag tar mig till nagon i sodra Kina och glassar pa nagon stand i solen till mitten pa december da jag ska tillbaka till kalla Peking och mota Jesper.

Har inte uppdaterat pa lange. Internet har vart laaaaaangsamt och att lagga upp bilder gar inte att gora sa latt pa de senaste stallena jag bott. Och jag har haft hur kul som helst senaste tiden och da glommer jag latt att uppdatera er. Mitt nasta projekt blir att kopa mig en liten dator som jag kan ta med mig nar jag reser. Da kommer det bloggas! Under tiden far ni noja er med det har och mina sporadiska sma uppdateringar.

Nu ska jag handla mat for min 22-timmarsresa pa ett tag. Denna gangen har jag en sang som tur ar...

Ensam mot en arme av lera

Efter tva natter i Pingyao var det anda lite smatt motvilligt som jag lamnade den lilla staden. Hostellet som jag bodde pa var extremt mysigt och personalen (en tjej och tva killar i min alder) hur grym som helst att hanga med. Jag agnade dagarna at att ga runt i staden for att titta och fa lite frisk luft och kvallarna at att surfa och spela biljard med Ming, Ellen och deras kumpan. Stallet var ocksa de lokala polismannens hang sa varje kvall fick jag samsas om grejerna med datorspelande, gront tedrickande personer i blatt. Saken med polisman i Kina ar att de alla ser sa unga ut och ofta undrar jag om de har haft nagon utbildning alls eller bara kommer direkt ifran militaren. De ar valdigt slappa vilket nog beror pa att det ar en extrem polisnarvaro har i landet, sa mycket poliser att det knappast kan finnas saker for alla att gora. Varje tag har en polisman som gar och overvakar och som kan ingripa ifall nagot hander. Vet inte riktigt om jag tycker det ar bara eller daligt. Man kanner sig trygg i alla fall.

Nu ar jag i Xi'an till slut dock. Hade en sittplats inatt igen och fick inte en timmes somn... Slocknade som vanligt direkt nar jag la mig pa min sang och sov bort hela dagen. Gor ingenting eftersom boende har bara kostar mig 20 kr natten! Stallet ar underbart ocksa! Ett riktigt klipp skulle jag vilja saga!

Sa efter tre dagars vila i Pingyao blir det att gora Xi'an om dagen och om natten!

(Tror inte det blev sa mycket bilder i Pingyao. Mitt batteri pa kameran tog slut och alla uttag dar jag bodde var av det konstiga kinesiska slaget, vilket anda ar ganska ovanligt.)

Just det!

Maste bara beratta lite om hur jag upplever Kina och kineserna over lag. Landet ar exakt som min van Annelie en gang beskrev for mig; underbart, haftigt och fruktansvart vidrigt pa samma gang. Tydligast for mig var gardagen. Jag hade traffat ett gang svenska killar fran Borlange tidigare i veckan och vi bestamde oss for att ga en runda i Peking pa dagen for att ha nagot att gora innan jag skulle dra med taget. Vi hoppar pa tunnelbanan som ar hypermodernt och aker nagra stopp till ett supertrevligt omrade med gagator och kafeer. Folket ar snyggt kladda, allt ar modent, rent och det kanns som man ar i ett extremt modernt land.

Jag tog sedan nattaget till Pingyao. Hade en sittplats, en s.k. Hard Seat, och taget skulle ta 12 timmar. Tagen i Kina har inte klasser som i andra lander utan man har 4 olika platsval (5 inkl stabiljett) och Hard Seat ar det billigaste. Satena och vagnarna ar inte sa illa i sig men folket som koper de billiga biljetterna och staplatsbiljetterna ar oftast riktiga arbetare. De harklar sig, spottar i gangen pa taget, ater som galningar, smaskar och spolar inte pa huktoaletten efter sig (kanske inte ens ar mojligt). Eftersom jag inte ar acklad alls sa gor detta inte mig nagot men sa som jag kanner en del av mina vanner sa hade ju detta transportsattet aldrig kommit pa fraga om de visste hur det var. Haha. Manga smabarn i Kina har heller inte blojor utan istallet ett hal i byxorna och de tillats kissa var som helst, fran gangar pa tag till trottoarer.

Sen har vi ju deras mat, men det har ni ju last och hort talas om mycket och det mesta ar sant. Men allt detta far mig att gilla Kina. Saker som ar tabu hemma ar inte det har och naturliga saker varje manniska gor ar inte nagot fult utan bara nagot vanligt. Jag har inte vart pa den riktiga landsbygden sa jag vet inte hur det ar dar men hittills tycker jag det vart en extrem skillnad mellan storstaderna och de mindra stallena jag vart i. Har finns det verkligen klyftor.

Kallt...

Kom till Pingyao imorse och det var skitkallt. Hade inte forvantat mig att det skulle vara full host har nar det i Peking ar som svensk sensommar, iallafall innan jag akte precis. Tur att jag investerade i ett par tjocka strumpor i Mongoliet. De har akt pa direkt. Himmelen ar synlig och solen stralar sa vadret ar grymt trots kylan.

Staden ar vacker och deb ser verkligen ut som man tanker sig en gammal kinesisk stad fran kejsartiden. Atmosfaren ar speciell, huvudgatan ar varsta turistfallan med smastand, hotell och kaffebarer medan de andra gatorna och granderna har ett vanligt litet stadsliv med folk som utfor sina vardagsysslor. Den omringas av en gammal stadsmur som ar intakt och inga av husen innanfor har nutida arkitektur forutom det grasliga lokala partihogkvarteret. Tror det ar partiets byggnad, kommunistpartiet ar ju inte kant for att respektera stadsbilden.

Det finns inte sa mycket att gora har sa jag ska bara tillbringa tva natter och ta mig till Xian, staden med terrakottaarmen. Har tydligt markt hur beroende jag ar av sallskap, att resa helt sjalv och hoppas pa att man moter trevligt folk pa nya platser ar inte riktigt min grej. Mesta av tiden kanner jag mig faktiskt ensam. Tror jag hakar pa nagon i Xian, kanske tom oberoende av var de ska nagonstans. Vi far se.

Tillbaka till Peking igen

Jag valde att åka tillbaka till Peking igen som ett steg i min resa genom centrala Kina. Hoppades på att Erika skulle ha tid över så vi skulle kunna hitta på något men hon har fullt upp så jag får ta hand om mig själv. Tycker om Peking och att komma hit får mig att slappna av och ta det lugnt. Hostellet som jag bor på heter Leo Hostel och här är det alltid lätt att träffa personer som ska ner genom Kina. De flesta börjar sin resa i Peking. Jag kommer vara här tre nätter, en natt till, innan jag åker mot Pingyao och senare ner i Kina. Måste ut ur landet första gången 23 november och då kommer jag åka ut till Hong Kong, som inte räknas som övriga Kina när det gäller visumregler, för att senare åka in igen.

Här kommer lite bilder från mina två Pekingbesök.

Inte långt ifrån var Usain Bolt slog sitt första världsrekord.

Qingdao!!!

Nanjing var en ganska tråkig stad och hade inte mycket att erbjuda men jag träffade schysst folk där. Ryan, Liam från Bristol, Kaz från Osaka i Japan och Adrian från Kanada som pluggar i Hong Kong för tillfället och som jag ska försöka träffa när jag är där om ca 1 månad. Konstigt att Nanjing var så tråkig då det under perioder har vart Kinas huvudstad (namnet betyder södra huvudstaden, Beijing betyder norra huvustaden). Men i ett land med otaliga miljonstäder kan ju inte alla vara fantastiska.

Dagen efter monumentbesöket åkte jag till Qingdao med en 8-timmarsbuss. Sov, tittade på The Aviator och någon fransk flygfilm dubbad till kinesiska och åt kakor som en galning. Resan blev helt okej. Jag hade hört av Erika att Qingdao skulle vara en fin stad och väldigt lik europeiska städer. Det visade sig vara sant. Qingdao var en gång i tiden en tysk koloni och staden präglas av europeisk arkitektur och har sitt lokala bryggeri vilket är känt över hela Kina. Tsingtao Beer är i princip den enda öl jag dricker här i Kina och den är faktiskt helt okej. Bättre en svensk öl iallafall. När jag gick runt på gatorna kändes det som hemma med de europeiska husen och staden var väldigt livlig med små mysiga uteserveringar där ölfaten stod stapla de på varandra.

Här mötte jag Kaz av en slump på McDonalds igen. Var tvungen att få något som inte var kinesiskt i magen och samtidigt vara säker på att jag skulle bli riktigt mätt. McDonalds i Kina är sjukt gott när man inte får hela stekar så ofta. Det är också kul att betrakta kinesernas nutida kultur och den ser man väldigt tydligt där. Folk sover på McDonalds innan de går till jobbet, unga par kan umgås utan den äldre generationen förebrående blickar och läxan görs där. KFC och McD. har mycket hög status i Kina då de står för frihet och västvärlden och det är alltid fullt med folk.

Qingdao var fullt med smogg som alla andra kinesiska städer som ni ser på bilderna och tyvärr tog jag ingen bild på den mysiga europeiska kvarteren. Gillade staden men Kaz är inte så livad då han är buddist och inte lever ett väldigt stillsamt liv. Han la sig tidigt och var inte alls typen som man tog en öl med. Mitt hostel vara annars bara fullt med kinese r och jag har upplevt det väldigt svårt att få kontakt med dem om de är i grupper. Speciellt om de inte pratar engelska. Så jag åkte ifrån ölstaden efter endast en öl. Men jag gillade staden mycket.

Tyska guvenörensen residens

Kinesiskt flottmuseum


Qingdao från en utsiktsplats. Kinesisk smogg.


Bröllopsfoton i hamnen

Bilderna är i dålig kvalité men om ni trycker på dem så får ni dem förstorade och bättre.

Resan fortsätter

Från Suzhou åkte jag vidare till Nanjing, helt själv. Första gången under resan jag vart helt själv och det var skrämmande och spännande på samma gång. Det fanns dock ett problem. I Suzhou sov jag under AC:n och hade dragit på mig en riktigt kraftig förkylning och i Nanjing blommade den verkligen ut. Efter första natten låg jag i sängen på morgonen och trodde inte att jag skulle palla röra mig ur fläcken på flera dagar. In i rummet kommer Ryan från Nottingham med en superdrog (paracetamol) och jag var redo för en dag i Nanjing!

Ryan har planer på att vara ute 3 år och hans slutmål är Brasilien. På vägen dit får han inte flyga enligt sina riktlinjer han har satt upp och han ska försöka se så många länder som möjligt under tiden han är ute. Efter Kina blir det Kazahkstan för honom. Ni som tycker att har en stor resa har inte mött honom. Riktigt trevlig kille som jag tillbringade dagen i Nanjing med.

Vad gjorde vi då? Vi hann inte med så mycket eftersom jag var sliten av sjukdomen och han hade inte sovit på 32 timmar pga att han haft en ståplatsbiljett på tåget från Peking. Vi började inte röra oss förrän halv 2 på eftermiddagen men hann med det jag kommit till Nanjing för att se, minnesmonumentet för massakern 1937. Under en månad (december/januari 1937) massakerade japanska trupper 300 000 människor i Nanjing och våldtog systematiskt 20 000 kvinnor. En av de hemskaste massakerna i historien, alldeles i början på andra världskriget. Museumet och momumentet var imponerande men mycket av de förklarande texterna innehöll färgat material, dvs propaganda. Onödigt tycker jag för 300 000 döda talar för sig själv och man behöver inte använda ord som "offrade sig själv" när det gäller generaler som tog livet av sig m.m. för att få folks stöd. Men det är Kina...

Vad gör han...

I Zhouzuang hittade jag denna statyn i ett taoisttempel. Vet inte vem det är men var bara tvungen att fota honom efter en närmre koll...

Vad gör han egentligen?

Vagen till Qingdao 1 (nu med bilder)

Det har vart en handelserik vecka for mig det har. Akte med tjejerna till Zhouzuang i sondags och visste inte riktigt vad som vantade mig dar. Det visade sig vara en gammal liten underbart fin kanalstad. Stallet kryllade dock av kinesiska turister och forsoljare som kan sina fa fraser engelska som "hello" och "commah takah lookah in shop". 100-kronor per dag var det ocksa i intrade till gamla staden tyvarr. Men det var valdigt vackert dar och jag fick se en stor grupp kineser trana taichi pa ett torg en av kvallarna. Beata lyckades och trolla fram boende till oss for 40 kronor natten pa nagot hotel.

Efter tva natter pa hotellet utanfor gamla stan bestamde vi oss for att aka till staden Suzhou inte sa langt bort. Suzhou har 5.7 miljoner invanare och kallades av Marco Polo for Kinas nast vackraste stad. Pa busstationen i Zhouzhuang blev vi attackerade av en grupp kinesiska larare pa studieresa som hjalpte oss med biljetterna. Pa bussresan fick vi sen hora saker som "Mao Zedong var en oerhort stor man" och "Beata och Linda maste vara systrar for de har ju bada sa ljus hy". Men lararna var jattetrevliga och bussresan blev jattekort tack vare deras sallskap.

Framme i Suzhou ville lararna att vi skulle hanga med dem pa deras studiebesok till Suzhou basta mellanstadieskola. Vi stod dar med vara stora ryggsackar, stora hunger och utmattning och avbojde vanligast med forevandningen att vi var tvungna att hitta boende vilket ocksa var sant. Hade vart kul att hanga med dem men laget var inte optimalt. Vi bestamde oss for forsta basta hostel vilket visade sig vara ratt val. Killen som jobbade dar maste vara varlden mest ohammade person. Han gick fram till det israeliska paret pa hostellet och bad dem om ursakt for att "han inte visste hur man sa namnet pa deras ras pa engelska". Det slutade i en forelasning om Israel, Judendom, Islam, Kristendom, Abraham, judar och araber. Diskussionerna med honom var mycket underhallande.

Men nu sitter jag har pa hostellet i Qingdao med halva Kina stirrande i ryggen pa mig da skylten framfor sager "Anvand inte internet langre an 30 minuter tack". Maste darfor sluta nu tyvarr men fortsatter min aterberattelse med bilder snarast.

Kram sa lange!

Zhouzhuang i skymning

Kineser som tränar Taichi om kvällen

Linda kör filmstjärneposen i en gränd

Gamla vanner

Horde att Linda och Beata var i Shanghai sa jag skickade ivag ett snabbt sms och helt plostligt befann jag mig i deras hostel pa andra sidan stan. Eftersom jag var ute med en engelsman, en nyazeelandare, en malay och en tyska igar sa var jag sliten och kom inte upp ur sangen forran kl 14. Darefter blev det raka vagen till tjejernas hostel och nu sitter jag har och ska ta det lugnt med dem. Planen ar att vi ska aka till en mindre kanalstad som heter Zhouzhuang imorgon och bo dar nagon natt. Blev inte mycket gjort idag men jag fick en snygg bild pa skylinen mot Pudong vid the Bund. Kanda och fula byggnader finns det gott om i Shanghai.

Jag ringer hem nasta vecka skulle jag tro och hor av mig till er. Skot om er sa lange!

Lite bilder

Har kommer fyra bilder. Det ar lite knepigt att lagga upp dem har pa bloggen faktiskt. Det gar bara att valja fem i taget sa ni far noja er med dessa till imorgon da jag skriver inlagg med bilder om mina upplevelser pa de olika platserna. Har hittat ett bra Internetkafe har i Shanghai.

Ryssarna ar tydligen sa galna i pengar att de letar gamla mynt i en gammal stadsmur

Ett lyckligt par jag smygfotade vid Bajkalsjon

Tror ni jag lyckades stjala nomadernas yoghurt? (De har den ute i solen i oknen hela dagen tydligen)

Transformers i Peking!

Oj oktober redan...

Har nu vart borta i over en manad. Alskar det har livet. Sa pass mycket att jag struntar i att besoka internet och hora av mig. Hoppas ni kan forlata mig.

Ska stolpa upp lite roliga saker jag gjort sa ni har en aning. Jag ska forsoka ta mig fran Peking imorgon till Shanghai tillsammans med en engelsk kille som heter Steve. Val dar ar min plan att skriva lite mer utforligt om saker och lagga upp dessa fordomda bilder jag har pa mitt ena fulla minneskort. Kopte tva till har i Kina.

Detta ar nagot av det jag har gjort:

Ridit pa en kamel till Gobioknen
Fatt det mongoliska namnet Bat
Vart magsjuk och haft diarre i mongoliska vildmarken
Atit Peking-anka i Peking
Vart full i Pekings barkvarter
Vandrat en mil pa kinesiska muren
Blivit intervjuad av en 10-arig kinesisk flicka pa Himmelska fridens torg
Andats in Pekings smogg i 2 veckor
Sett forbjudna staden
Sett Maos lik
Atit pa McDonalds och KFC
Atit skorpion, sjohast, sjotjarna, orm, kycklinghjarta, farnjure och silkesmask
Gatt pa utedass utan sits otaliga ganger (dvs ett hal i marken)
Vart pa en kinesisk pop/rock-festival

Fortsattning foljer...

China in your eyes

Hello people! Jag lever! Och antligen KINA!
Har vart och trekkat i mongoliska vildmarken i en vecka och kom till boendet i Peking for inte sa manga minuter sedan. Festade stenhart inatt sa fort klockan slog tolv och hamnade i sang runt kl 4. Dessforinnan hade vi fatt onda ogat av tagvardinnan otaliga ganger for vi stod mellan vagnarna och holl lada. Var tanke med det hela var ju att det skulle vara den platsen pa taget dar vi storde sa fa personer som mojligt, menmen. Iallafall blev jag uppdragen imorse ombord pa taget, fick ogonbindel och leddes in till tjejernas kupe dar de dukat upp en festfrukost till mig med en valdigt fin improviserad tarta. Presenter pa det som bestod av vatservetter, sprit och den finaste mongoliska chokladen du kan finna (riskakor i choklad). Grabbarna gav mig dock nastan en battre present, "at hur mycket du vill pa mcdonalds och vi projsar". Tva plusmeal och en glass blev det och jag rullade ut ur lokalen.

Tack for alla gratulationer! Som present fran er som sag Maskinen onskar jag mig en recensionen av spelningen. Annars har jag haft skitkul under tiden jag inte bloggat och har inte riktigt orkat satta mig vid en dator eller haft direkt tillgang eftersom jag har befunnit mig i en oken. Ska forsoka hitta ett battre internetstalle an det pa boendet under de narmsta dagarna och agna nagra timmar at att skriva och lagga upp bilder.

Jag har det bra iallafall och jag saknar er dar hemma!
Go Rogle! Det ser bra ut! Beratta garna hur de spelar och hur kedjorna, backparen och lagdelarna fungerar ihop.

(Titeln pa inlagget kommer fran en Modern Talking-lat. Vi fick ett kassettband av en grupp katalanska och flamlandska separatister vi motte pa vagarna i Gobi-oknen och var mongoliska chauffor blev overlycklig och spelade bandet dag ut och dag in i bilen. Tror jag har hort Brother Louie 50 ganger pa 3 dagar kanske.)

Lite ur fas

Vaknade kl 3 pa eftermiddagen lokal tid har i Irkutsk. Efter 4 natter utan rutiner pa transsibiriska och en forflyttning 7 tidszoner framat fran Sverige sa ar man helt klart ur fas. Vi kom fram 6 imorse och tog oss snabbt till vart hotell. Festen var igang hela natten pa taget och det var inte lage att lagga sig och sova en halvtimme innan man skulle upp igen och packa. Det fick bli att trilla pa slafen pa morgonen istallet och ga upp ieftermiddags. Nar hela ganget senare hade vaknat var det middagsdags (!). Vi har helt enkelt lyckats att inte stalla in oss efter ratt tidszon trots att vi haft pa en vecka pa oss, haha.

Tagresan var riktigt skon och avslappnande. Har last bocker, hangt med mina vanner, forsokt kommunicera med lite ryssar med blandat resultat, festat i kupen, atit massvis med nudlar och tagit mycket bilder. Datorn jag sitter pa nu ar trakigt nog inte mycket battre an de tidigare jag haft. Ska se om jag kan fa upp bilderna imorgon istalllet, annars far ni ha talamod med mig till Mongoliet eller Peking.

Nu sitter jag da i Irkutsk. Har bor ca 600 000, staden ligger bredvid en flod och de har sparvagnar (paminner lite om Goteborg eller?). Hotellet vi bor pa ar ett litet roligt stalle. Halva ar nyreonverat och halva sunkigt. De har inte renoverat de nio vaningarna nerifran och upp heller utan lite har och var pa olika vaningar som de kanner for. Kommer man upp med hissen till var vaning och kollar vanster ar det en hur fin korridor som helst men om man kollar in i var korridor till hoger sa ser det ut som ett gammalt ruttet amerikanskt kolonialhus. Staden i sig verkar ha en skon kansla och Per raggade upp tva ryssar till oss som tog oss hit till "Internet kafeet" som mer ar som en spelhala for 9-ariga ryssar. Ikvall ska vi forsoka hitta puben Liverpool som tydligen ar ett Beatleshak med importerade olsorter och som har oppet "noon-late".

Ciao!

Fy fan

Kanner mig febrig... Annu en dag med stangt rott torg och daligt vader pa det. Enkelt kan vi saga att min Moskvatid har vart ett litet antiklimax. Har intalat mig att det inte ar denna staden jag akt som var malet med resan och att allt jag missat bara ar ett bevis for att jag maste tillbaka. Jag gillar staden pa nagot satt och ifall det i framtiden ar nagon av er som kan tanka er 1-2 veckor i Ryssland med mig sa bara hojta till! Jag hanger pa.

Fick se Lenin i mausoleumet i alla fall. Storre uppdatering kommer om kanske fem dagar nar jag ar i Irkutsk. Emmy var snall och lat mig lana en kvart pa hennes tid vid datorn innan vi ska till taget. Det avgar om en timme.

Ha det bra dar hemma!

Москва́

Moskva Moskva Moskva! Det var orden jag vaknade till mitt i natten pa taget fran Tallinn. Taget stog stilla och yrvaken horde jag rysk propaganda fran hogtalarna pa nagon tagstation mitt i ingenstans. Eftersom jag inte fattade ett dugg beslot jag mig for att sova igen och vaknade till slut i Moskva ca 5 timmar senare nar taget rullade in pa stationen. Jag ska forsoka beskriva lite enkelt for klockan borjar bli mycket, vi ska ut och ata och jag ar hur trott som helst efter att ha druckit vodka och kakat piroger med en ryss med det hogst ovanliga namnet Sergej.

Tallinn var en fin stad men totalt dod. Jag anser ju att en stad pa en lordag runt lunch och eftermiddag borde ha nagot av folk ute pa gatorna men sa var inte fallet har. Efter att ha sprungit lite i gamla stan sa satte vi oss pa "Tallin No 1. Cafe 2007" och spelade kort till nattaget till Moskva avgick.

Vid ryska gransen fick vi vara pass kollade 5 ganger var innan de beslutade sig for att stampla dem och slappa in oss i landet. Innan dess hade vi fatt traffa en liten rysk gransvakt med en gigantisk mossa som snallt fragade ifall vi skulle fora in vapen eller knark. Det rackte att vi namnde transsibiriska sa skrattade han och gick vidare med ett leende pa lapparna. Genomsokning av taget och sokhundar under taget ingick ocksa.

Moskva firade sin fodelsedag i helgen och stan genomsyrades av vaskkontroller, vakter och laskstand till overpriser. Roda torget har vart stangt och vi har fatt ga runt Kreml m.m. i vantan pa att det ska oppna imorgon (tisdag). Idag hangde vi med Sergej som berattade for oss att "Russia is difficult country with problems but has democracy and freedom, we drink alcohol without the police doing anything, look at me!" och "We are not Europe, we are Asia and we will give answer if you bomb us.". Han var trevlig dock och fick med oss till ett lokalt ryskt lunchstalle dar de salde vodka och piroger. Kan kanske inte bli mer inhemskt. Nu har jag trots allt druckit vodka med en ryss och ar nojd!

Imorgon ska vi forska hinna med det vi inte kunnat gora i Moskva pa grund av festivalen och sedan hoppa pa transsibiriska mot Irkutsk. Bilder kommer sa fort jag hittat en normal dator som inte har nagot kejko ryskt system dar man inte fattar hur man ska koppla in grejer...

Svenska ensamheten

Stockholm-Tallinn var enkelt beskrivet ett skyltfonster for nagot av det svenskaste som finns, ensamheten. Allt fran en ensamstaende 50-arig man med namnet Borje som skulle bjuda laget runt, lattkladda damer i nagon dansshow pa nattklubben och tre estlanningar (Norman, Marco och nagon tredje snubbe) som Per var tvungen att dela hytt med som inte var helt rumsrena om vi sager sa...

I alla fall, resan borjade i Stockholm. Efter en snabbis i Stockholm tog vi oss ganska fort till hamnen dar farjan skulle avga ifran. Baten sag helt godkand ut och det kandes lockande faktiskt. Jag sov med brudarna och Per sov med tre estlanningar som inte snalade med vodkan till sina hyttkamrater. Det fick bli en forsta vanda mat och sen tax free-shop for att inhandla lite trevliga drycker. Maten var ju inte toppklass men alkoholen var billig sa det jamnade ut sig ganska fort. Efter att ha pimplat vin i var hytt bestamde vi oss for att rora oss ut pa farjan och kolla laget. Hmmm. Det var javligt annorlunda.

Vi traffade pa mannen vid namn Borje, 45+, som fattade tycke for Beata och ville ha upp henne pa det fullstandigt tomma dansgolvet. Laget runt skulle han bjuda och Per skulle lara honom Kung Fu tyckte han. Det var inte det lattaste att bli av med honom men historien slutade med ett "Ar jag for ful eller?" och att han drog sig bort till nagra damer i sin egen alder som inte verkade speciellt fortjusta i honom. Karaoken dundrade ur hogtalarna och det var inte den skonaste av sang.

I nattklubben som vi tog oss till var det dansuppvisning med lattkladda damer och sliskiga man som korde allehanda koreografi till gamla hitlatar. De 20 stolar som kanske var upptagna i publiken var inte for sjovilda over upptradandet men dessa estniska dansare far anda tummen upp av mig for att de kunde halla motivationen upp for ett framtradande pa en glest befolkad bat.

Till slut drog vi oss i alla fall i sang och det slutade med att Per kom och bankade pa var dorr 4 pa natten och sa att han inte klarade av att bo i sin hytt med rokande fulla estlanningar som inte stangde dasset efter sig under sina besok dar. Lisa, den enda som vaknade efter 5 minuters bankande, slappte tydligen in honom for dar lag han och sov nar de vackte oss i hogtalaren pa morgonen.

Det var allt i allt en bisarr upplevelse men sjukt kul att ha gjort.

(att skriva i Ryssland ar lite spannande nar de har sitt kyrilliska alfabet aven pa tangentbordet)

Linköping...

...overraskade mig stort!

Hade skitkul den korta tiden jag var dar!

Morgontrött

Slet och rafsade som en idiot i min väska för inte så många minuter sen när jag inte kunde hitta min kamera. Tänkte att det är ju fan den turen man har när man ska iväg att man glömmer den på lokal första dagen av resan. Men där var den till slut i väskan där den ska ligga och precis på det ställe jag kom ihåg att jag lagt den. I blame it on my morgontrötthet...

Menmen, ja har vart ute och ölat loss två dagar i rad nu med goda vänner. I måndags så var det avskedsmiddag på The Tivoli i Helsingborg med det lilla gänget som går under namnet svinarligan. Kvällen bar oss vidare till Utposten som hade nollning för hela slanten med lättkladda damer i Brasilienutstyrsel och där det dracks äppelkaka och billig öl till studentpriser. Som sista utpost blev det GP där vi satt och snackade och mös för sista gången på ett tag. Och Filippa vägrade gå hem trots att hon vet att hon behöver sina 12 timmar sömn innan jobbet! "Jag offrar mig för dig ikväll Jens!", mycket fint gjort Filippa. Tack!

Simon och Lisa inspekterar mina visums äkthet

Filippa väljer att se söt ut,

jag och Simon att se läskiga ut...

...och Peter att se nöjd ut.

Sitter i Annelie plejs själv nu faktiskt. Hon drog sig mot skolan för en dryg timme sen. Vi steg upp slitna med hennes mordvapen till väckarklocka tjutandes och min extrasäng skrek efter nåd efter att jag torterat honom under hela natten. Gårkvällen tillbringades på King's Head med några öl och lite "male bonding". Blev inte så värst sent men det var två inte helt energistinna ungdomar som satte sig för att äta dunderfrukosten Annelie dukat fram. Här sitter jag nu i alla fall och dödar tiden till tåget mot studenthimmelen Linköping om någon timme.

Gruppbild, ett måste

Annelie gömmer sig bakom ölen

Tråkigt som fan att säga hejdå till Annelie imorse också. Vi har inte känt varandra så länge men blivit väldigt bra vänner trots att vi inte ses eller pratar ofta. Hon och mina andra vänner där hemma har alla betytt väldigt mycket för mig när jag känt att jag gått och stampat på samma ställe och behövt omväxling. Några tröstande ord och frågor om vad man själv vill får aldrig underskattas!

Annars har det ju blivit en hel del avsked på kort tid nu och man är inte riktigt van vid det där. Ett hejdå brukar bara betyda tills nästa gång men nu är det mycket mer påtagligt att man inte vet när nästa gång blir. Men jag försvinner inte, ni kommer få se mig snart igen! Kommer sakna och saknar redan er allihop. Sköt om er så hörs vi, jag lovar!