Resan fortsätter

Från Suzhou åkte jag vidare till Nanjing, helt själv. Första gången under resan jag vart helt själv och det var skrämmande och spännande på samma gång. Det fanns dock ett problem. I Suzhou sov jag under AC:n och hade dragit på mig en riktigt kraftig förkylning och i Nanjing blommade den verkligen ut. Efter första natten låg jag i sängen på morgonen och trodde inte att jag skulle palla röra mig ur fläcken på flera dagar. In i rummet kommer Ryan från Nottingham med en superdrog (paracetamol) och jag var redo för en dag i Nanjing!

Ryan har planer på att vara ute 3 år och hans slutmål är Brasilien. På vägen dit får han inte flyga enligt sina riktlinjer han har satt upp och han ska försöka se så många länder som möjligt under tiden han är ute. Efter Kina blir det Kazahkstan för honom. Ni som tycker att har en stor resa har inte mött honom. Riktigt trevlig kille som jag tillbringade dagen i Nanjing med.

Vad gjorde vi då? Vi hann inte med så mycket eftersom jag var sliten av sjukdomen och han hade inte sovit på 32 timmar pga att han haft en ståplatsbiljett på tåget från Peking. Vi började inte röra oss förrän halv 2 på eftermiddagen men hann med det jag kommit till Nanjing för att se, minnesmonumentet för massakern 1937. Under en månad (december/januari 1937) massakerade japanska trupper 300 000 människor i Nanjing och våldtog systematiskt 20 000 kvinnor. En av de hemskaste massakerna i historien, alldeles i början på andra världskriget. Museumet och momumentet var imponerande men mycket av de förklarande texterna innehöll färgat material, dvs propaganda. Onödigt tycker jag för 300 000 döda talar för sig själv och man behöver inte använda ord som "offrade sig själv" när det gäller generaler som tog livet av sig m.m. för att få folks stöd. Men det är Kina...