Trött men nyduschad trillade jag in 20 minuter försenad på Jespers hotell. Efter att Jesper snofsat till sig drog vi oss ut på stan med målet att få något i våra tomma magar. Valet föll på McDonalds eftersom våra trötta hjärnor och skrikande magar ville ha något snabbt och bekant. Det visade sig att McDonalds var hälften så dyrt som hemma och hade priser på samma nivå som i övriga Kina. Medan vanliga varor och andra restauranger ligger på väldigt billiga priser i Kina jämfört med Hong Kong så ligger alltså Mackedonkan på samma. Denna chockerande upptäckt skakade mig i min övertygelse om att priset på en Big Mac är ett bra sätt att mäta levnadsstandarden runt om i världen. Ni kanske skrattar åt detta men jag säger skratta inte åt mig utan åt den statistiker som kom på den absurda idén från början. För absurd är den eller hur?
Efter vår lilla lunchutflykt stegade vi bort till Avenue of the Stars, Hong Kongs svar på Hollywood Walk of Fame. Här såg vi handavtryck tillhörande sådana digniteter som Jackie Chan, Chow Yun Fat och Jet Li samtidigt som vi blev intervjuade av småskoleflickor från Guangdong-provinsen om varför vi befann oss i staden. Här fanns även fullt med kinesiska turister, businessmän på sina joggingrundor och indier med kunskap om vår framtid. Under vår vandring träffade vi till slut på Bruce Lee-statyn som varit vårt mål med hela utflykten. Efter ett långt posande av kineser var det vår tur och jag lyckades få in en snabb lyckoträff på den store mästaren.
Nöjda och glada tog vi färjan över till Hong Kong-ön där vi vandrade runt bland lyxbutikerna och klämde på Louis Vuitton-väskor och Ralph Lauren-kostymer. Efter några timmars vandrade och en kaffe på Starbucks tog vi oss tillbaka till Kowloon för att se på ljusshowen som utspelar sig över sundet varje kväll kl 8. Skyskraporna blinkar och skjuter ljusblixtar ut över staden ackompanjerade av en berättarröst och dålig musik. Även om det kändes väldigt töntigt den mesta av tiden så var det lite charmigt och bidrog till att göra stället så speciellt som det ändå är, i alla fall i mina ögon. Efter en god japansk måltid skiljdes jag och Jesper för resan upp till Peking, jag med 24 timmars tåg och han med några timmars flyg.
Min vistelse i Hong Kong gav mig verkligen mersmak. Allt verkade fungera så bra och folket verkade vara lyckliga (något jag förresten hört sägas om Sverige och svenskarna från otaliga personer jag träffat). Det kändes som en stor kontrast till resten av Kina. En plats där det bästa av öst och väst samlats och där folk hade en optimistisk framtidssyn, vilket jag ofta saknar hemma i väst. Helt enkelt stället för mig.
Efter vår lilla lunchutflykt stegade vi bort till Avenue of the Stars, Hong Kongs svar på Hollywood Walk of Fame. Här såg vi handavtryck tillhörande sådana digniteter som Jackie Chan, Chow Yun Fat och Jet Li samtidigt som vi blev intervjuade av småskoleflickor från Guangdong-provinsen om varför vi befann oss i staden. Här fanns även fullt med kinesiska turister, businessmän på sina joggingrundor och indier med kunskap om vår framtid. Under vår vandring träffade vi till slut på Bruce Lee-statyn som varit vårt mål med hela utflykten. Efter ett långt posande av kineser var det vår tur och jag lyckades få in en snabb lyckoträff på den store mästaren.Nöjda och glada tog vi färjan över till Hong Kong-ön där vi vandrade runt bland lyxbutikerna och klämde på Louis Vuitton-väskor och Ralph Lauren-kostymer. Efter några timmars vandrade och en kaffe på Starbucks tog vi oss tillbaka till Kowloon för att se på ljusshowen som utspelar sig över sundet varje kväll kl 8. Skyskraporna blinkar och skjuter ljusblixtar ut över staden ackompanjerade av en berättarröst och dålig musik. Även om det kändes väldigt töntigt den mesta av tiden så var det lite charmigt och bidrog till att göra stället så speciellt som det ändå är, i alla fall i mina ögon. Efter en god japansk måltid skiljdes jag och Jesper för resan upp till Peking, jag med 24 timmars tåg och han med några timmars flyg.
Min vistelse i Hong Kong gav mig verkligen mersmak. Allt verkade fungera så bra och folket verkade vara lyckliga (något jag förresten hört sägas om Sverige och svenskarna från otaliga personer jag träffat). Det kändes som en stor kontrast till resten av Kina. En plats där det bästa av öst och väst samlats och där folk hade en optimistisk framtidssyn, vilket jag ofta saknar hemma i väst. Helt enkelt stället för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar