Oärlighet

Kl 9 igår kväll kom jag fram till Yangshuo och direkt stålsatte jag mig för att bli trakasserad av taxichaufförer och personer som försöker sälja singelrum på sina hotell. Precis som jag väntat mig fick jag tio kvinnor över mig som ville visa mig det ena och det andra. Yangshuo och Guilin är ökända för sina "säljare" som slänger alla möjliga erbjudande på dig på ett aggressivt sätt. Kan vara rätt obehagligt när de vägrar släppa taget om din tröja och springer efter dig i 20 minuter. Men igår stod där mitt bland dem en ung man med perfekt engelska som visade mig ett kort från hostellet jag tänkt bo på. Jag var väldigt skeptiskt då de respektabla ställena inte försöker sälja dig ett rum utan väntar på att du kommer till dem. Bestämde mig dock för att följa efter honom för att sätta dit honom och för att jag inte såg det som någon fara.

Redan när vi steg ut från stationen märkte jag att han ledde mig åt fel håll. Kunde gått iväg redan då men jag tyckte det var intressant så jag följde efter honom ändå. Vi kom fram till ett ställe som sa "Welcome to Youth Hostel" och inget om Flowers där jag tänkt bo. Hastigt plockade han fram en miniräknare och försökte kränga mig ett singelrum för 50 RMB när jag visste att jag skulle få en säng i ett flerbäddsrum för 15 RMB på Flowers. Jag bara stirrade på honom och sa "This is not Flowers, you know" och gick därifrån. Efter mig hörde jag utrop som "This is Flowers!", “Okay, 40 RMB!" och "Laowai, come back!". Det kändes skönt men elakt. Efter 3 minuters gångavstånd hittade jag det riktiga hostellet och tog in där. Mycket trevligt ställe och ganska fullt. Jag är nöjd.

Nu ska jag äta lunch med en kinesiska från Haerbin som bor här och som för tillfället står och stampar och väntar på mig medan jag skriver. Alltså dags att plocka ihop. Smaklig spis, Jens!