Julen i Peking

Jag och Jesper hittade enkelt med hjälp av tunnelbana och taxi till IKEA i Peking. Med stora förhoppningar om svensk jul gav vi oss in i varuhuset för att hitta både en svensk matmarknad och den vanliga svenska restaurangen som varje varuhus stoltserar med. Redan efter första blicken på menyn sa Jesper att han skulle plocka upp en jultallrik medan jag stod och tvekade med ursäkter som Jag är inte hungrig än och Jag åt nyss. Efter en stunds övertalning och vandrande i butiken beslutade jag mig för att gå på hans linje och köpte mig en jultallrik (potatismos, julskinka, lax, kötbullar och brunsås) med julmust och lingonmousse till efterrätt. Denna måltid var det godaste jag ätit på länge och min julstämning var på topp. När det var dags för glöggen stod kastrullen tom och Jesper röt till i svensk julilska om att inte minsann kunde glöggen glömmas bort, denna fina jultradition. Svaret från personalen var 10 minuter och vi gick stilla och lugnt tillbaka till våra platser för att avnjuta efterrätten och invänta glöggen. När tiden var inne drog vi oss bort för att ännu en gång märka att glöggen inte var på plats. Då vände Jesper sig mot personalen, pekade på kastrullen och sa högljutt GLÖGG! varpå en kinesisk kock kom springande i ilfart med den varma glöggen i famnen. Nöjda med att ha fått vår juledyck till slut gick vi tillbaka ännu en gång till våra platser för att upptäcka att det endast var varm saft vi blivit serverade. Men denna fadäs kunde inte förstöra vår lycka och vi drog oss ner till mataffären för att inhandla pepparkakor, julmust och Ahlgrens bilar. Väl tillbaka på Leo Hostel träffade vi på två andra risvinsfyllda svenskar som bjöd in oss på att dela deras flaska. Vi tackade ja, satte oss ner och bjöd alla som ville ha på pepparkakor och julmust. De fyra svenskarna trillade senare på juldagen också ut på den årliga juldagsutgången där jag INTE repriserade förra årets stora fiasko.

En trevlig jul utomlands allt som allt men min första utan familjen som var mycket saknad. Nu väntar jag på nyåret här i Peking. Ett nyår som jag kanske kommer fira själv då Jesper firar sitt på ett tåg någonstans i Sibirien. Men med största sannolikhet hittar jag folk att fira med på någon häftig plats. Den här staden har alltid något att erbjuda.