Swedish by J.Lindeberg

När jag vandrade på Pekings gator idag stötte jag på de här två grabbarna som gick framför mig. Den högra killens jacka fick mig att hoppa till och jag var bara tvungen att smygfota honom. Vem trodde att Svensk skulle bli ett häftigt varumärke? Eller jag antar att det ännu inte är det eftersom det är första gången jag sett det... Hade de vart två dåligt klädda kineser i sportkläder som de flesta hade jag förstått det men de här två var ändå hippa som man säger.

Julen i Peking

Jag och Jesper hittade enkelt med hjälp av tunnelbana och taxi till IKEA i Peking. Med stora förhoppningar om svensk jul gav vi oss in i varuhuset för att hitta både en svensk matmarknad och den vanliga svenska restaurangen som varje varuhus stoltserar med. Redan efter första blicken på menyn sa Jesper att han skulle plocka upp en jultallrik medan jag stod och tvekade med ursäkter som Jag är inte hungrig än och Jag åt nyss. Efter en stunds övertalning och vandrande i butiken beslutade jag mig för att gå på hans linje och köpte mig en jultallrik (potatismos, julskinka, lax, kötbullar och brunsås) med julmust och lingonmousse till efterrätt. Denna måltid var det godaste jag ätit på länge och min julstämning var på topp. När det var dags för glöggen stod kastrullen tom och Jesper röt till i svensk julilska om att inte minsann kunde glöggen glömmas bort, denna fina jultradition. Svaret från personalen var 10 minuter och vi gick stilla och lugnt tillbaka till våra platser för att avnjuta efterrätten och invänta glöggen. När tiden var inne drog vi oss bort för att ännu en gång märka att glöggen inte var på plats. Då vände Jesper sig mot personalen, pekade på kastrullen och sa högljutt GLÖGG! varpå en kinesisk kock kom springande i ilfart med den varma glöggen i famnen. Nöjda med att ha fått vår juledyck till slut gick vi tillbaka ännu en gång till våra platser för att upptäcka att det endast var varm saft vi blivit serverade. Men denna fadäs kunde inte förstöra vår lycka och vi drog oss ner till mataffären för att inhandla pepparkakor, julmust och Ahlgrens bilar. Väl tillbaka på Leo Hostel träffade vi på två andra risvinsfyllda svenskar som bjöd in oss på att dela deras flaska. Vi tackade ja, satte oss ner och bjöd alla som ville ha på pepparkakor och julmust. De fyra svenskarna trillade senare på juldagen också ut på den årliga juldagsutgången där jag INTE repriserade förra årets stora fiasko.

En trevlig jul utomlands allt som allt men min första utan familjen som var mycket saknad. Nu väntar jag på nyåret här i Peking. Ett nyår som jag kanske kommer fira själv då Jesper firar sitt på ett tåg någonstans i Sibirien. Men med största sannolikhet hittar jag folk att fira med på någon häftig plats. Den här staden har alltid något att erbjuda.

Hong Kong del 2

Trött men nyduschad trillade jag in 20 minuter försenad på Jespers hotell. Efter att Jesper snofsat till sig drog vi oss ut på stan med målet att få något i våra tomma magar. Valet föll på McDonalds eftersom våra trötta hjärnor och skrikande magar ville ha något snabbt och bekant. Det visade sig att McDonalds var hälften så dyrt som hemma och hade priser på samma nivå som i övriga Kina. Medan vanliga varor och andra restauranger ligger på väldigt billiga priser i Kina jämfört med Hong Kong så ligger alltså Mackedonkan på samma. Denna chockerande upptäckt skakade mig i min övertygelse om att priset på en Big Mac är ett bra sätt att mäta levnadsstandarden runt om i världen. Ni kanske skrattar åt detta men jag säger skratta inte åt mig utan åt den statistiker som kom på den absurda idén från början. För absurd är den eller hur?

Efter vår lilla lunchutflykt stegade vi bort till Avenue of the Stars, Hong Kongs svar på Hollywood Walk of Fame. Här såg vi handavtryck tillhörande sådana digniteter som Jackie Chan, Chow Yun Fat och Jet Li samtidigt som vi blev intervjuade av småskoleflickor från Guangdong-provinsen om varför vi befann oss i staden. Här fanns även fullt med kinesiska turister, businessmän på sina joggingrundor och indier med kunskap om vår framtid. Under vår vandring träffade vi till slut på Bruce Lee-statyn som varit vårt mål med hela utflykten. Efter ett långt posande av kineser var det vår tur och jag lyckades få in en snabb lyckoträff på den store mästaren.

Nöjda och glada tog vi färjan över till Hong Kong-ön där vi vandrade runt bland lyxbutikerna och klämde på Louis Vuitton-väskor och Ralph Lauren-kostymer. Efter några timmars vandrade och en kaffe på Starbucks tog vi oss tillbaka till Kowloon för att se på ljusshowen som utspelar sig över sundet varje kväll kl 8. Skyskraporna blinkar och skjuter ljusblixtar ut över staden ackompanjerade av en berättarröst och dålig musik. Även om det kändes väldigt töntigt den mesta av tiden så var det lite charmigt och bidrog till att göra stället så speciellt som det ändå är, i alla fall i mina ögon. Efter en god japansk måltid skiljdes jag och Jesper för resan upp till Peking, jag med 24 timmars tåg och han med några timmars flyg.

Min vistelse i Hong Kong gav mig verkligen mersmak. Allt verkade fungera så bra och folket verkade vara lyckliga (något jag förresten hört sägas om Sverige och svenskarna från otaliga personer jag träffat). Det kändes som en stor kontrast till resten av Kina. En plats där det bästa av öst och väst samlats och där folk hade en optimistisk framtidssyn, vilket jag ofta saknar hemma i väst. Helt enkelt stället för mig.

Goder Jul!

Julhälsningar från Peking! Idag ska IKEA besökas för lite svensk julstämning. Jag hoppas på glögg och pepparkakor och Jesper på varmkorv. Dagen ska avslutas med Pekinganka och en rejäl dos öl med eventuell utgång. Ha en fin jul!

Hong Kong (!)

Har haft några dagar på mig att smälta min tid i Hong Kong och det har behövts. Redan från mitt första fotsteg på dess mark kände jag mig väldigt attraherad av stället. Hong Kong fångade mig i sina stora armar och fängslade mig. Det är här jag ska bo i framtiden.

Jag och Sami, min finska vän, tog tunnelbanan efter den smidiga gränsövergången och letade upp mitt hostel för att lämna av våra väskor. När vi var klara var klockan endast elva och vi hade en hel dag framför oss tillsammans i Hong Kong, hans sista i Kina innan hans skulle flyga till Malaysia. Vi tog en snabb och väldigt smaskig lunch på ett asiatiskt lunchställe tillsammans med staden businessfolk. Folk rusade in, slängde i sig maten samtidigt som de tittade på de små TV-skärmarna i sina bord för att sedan rusa ut igen. Efter att vi själva rusat ut på gatan tog vi oss till tunnelbanan och åkte från Kowloon, där mitt hostel låg, till Hong Kong Island. Där gick vi runt bland skyskraporna med gapande munnar för att leta upp spårvagnen till Victoria Peak. Från toppen fick vi en fantastisk utsikt över Kowloon och Hong Kong-ön med alla deras fantastiska byggnader och den fantastiska naturen som smeker stadsdelarna. Den utsikten gjorde mig förälskad i Hong Kong. Med ett leende på läpparna åkte vi färjan över sundet och gick runt i Kowloon och tittade omkring. När det började skymma började Sami förbereda sig på att åka till flygplatsen och efter ett gott middgsmål sa vi adjö och önskade varandra fortsatt trevlig resa. Jag vandrade långsamt hem den kvällen och betraktade allt omkring mig som ett barn betraktar en ny fantastisk leksak de fått. Jag älskade stället och omkring mig på gatorna myllrade det av vackra kvinnor, så vackra att jag kunnat stanna där endast för deras skull.

Trillade in på mitt rum någon timme senare helt utmattad av den stekande solen och mina upplevelser och satte mig vid min dator. Inte långt därefter knackade det på dörren och utanför stod Jesper. Dagen innan såg jag att vi skulle vara i Hong Kong samtidigt och skrev därför ett mejl till honom om hur han kunde nå mig och min adress om han ville träffas. Trots det blev jag överraskad när han trillade in så sent, men glad över att se ett ansikte hemifrån. Kvällen slutade med några timmars utbyte av erfarenheter från Indien och Kina innan vi blev för trötta och därför bestämde oss för att mötas upp nästa dag. En ny dag i min nya stad.

(fortsättning följer)

Innan jag lämnade

Sista dagarna (eller kanske snarare andra veckan) i Yangshuo hade jag en riktig semester. Jag sov länge, drack öl och hängde med mina nyfunna vänner Japp, Preben, Sami, Rasmus och Magnus på Monkey Jane's Roof Top Bar. Jane är en riktig karaktär som varje kväll hetsar sina kunder till att spela Beer Pong, ett amerikanskt collegedricksspel som går ut på att kasta pingisbollar i varandras ölglas. Hon tjänar stora pengar på att hennes gäster ägnar hela kvällen åt detta spel och därmed köper in nya öl hela tiden. Det är förmodligen tack vare detta spel hon också är så rik så att hon som kines kan åka till Schweiz på semester. Att skaffa ett pass är oftast motsvarande en månadslön för många kineser så bara det ger dem problem att kunna åka utomlands. Tänk er då hur dyrt det är för dem att flyga dit och sen leva där någon vecka.

Beer Pong

För min del blev det Beer Pong 5 kvällar i rad och jag och min lagkamrat Japp var så bra att vi vann våra egna Monkey Jane's t-shirtar. En annan kväll hamnade jag på Legend's Wall tillsammans med Rasmus och är därför förevigad i Yangshuo, detta tack vare att vi vann en match utan att det andra laget (Jane och Sami) lyckades träffa en enda av våra ölglas. De dagarna var jag i extas, haha.

Hade en fantastiskt rolig tid Yangshuo och träffade många underbara människor där. Allt kändes så kravlöst och jag längtar tillbaka en del. Men Hong Kong kallade och mitt visum började gå ut, så jag åkte vidare. Något jag inte ångrar en sekund.

Vidare till slut

Snart hoppar jag på nattbussen till Shenzhen. Därifrån ska jag korsa gränsen till Hong Kong där jag planerar att spendera två nätter. Sen bär det av till Peking och en vit jul hoppas jag på! Okej, nu bråttom bråttom bråttom...

Huh!

Min plan var att uppdatera idag men jag har legat bakfull hela dagen. Mer bakfull än jag någonsin vart. Men eftersom jag inte har festat på en månad så känner jag att det var befogat. Nu ska jag och min nya vän Japp träffa hans reskamrat Preben som har fått ett jobb i en bar här i staden. Jag har fastnat här och vet inte när jag lämnar...

Mera Yangshuo

Jag lyckades aldrig ta mig upp ur sängen så tidigt som jag velat utan trillade ner för trappan vid 12 på dagen utan en aning om vad jag skulle hitta på. Lyckligtvis drog Steve, Gaz och deras unga vän Luke med mig på en liten dagstur. Anledningen till att de själva inte hade hittat på något under morgonen, utan satt och åt frukost när jag kom ner, var helt enkelt för mycket pilsner kvällen innan, något som inte är ovanligt för våra vänner britterna. I alla fall blev det till slut en heldag runt om i parkerna, upp för några berg med utsikt över staden och vandring bland marknadsstånden för att avsluta kvällen med en kall en. Det var mycket trevligt. Under kvällen introducerade de mig också för Yoyo. Hon jobbar som servitris här i Yangshuo och är expert på vandrings- och cykellederna runt staden.

Under kvällen bestämde jag, Gaz och Steve att vi skulle äta sköldpadda tillsammans innan de åkte vidare och vi bad Yoyo fixa det med sin kock till nästa dag. Runt lunchtid dagen efter trillade vi in och hon bjöd oss på sockerrör som hon köpte från gatan och serverade oss sedan sköldpaddan. Den hade tillagats med vattenkastanj, paprika och vitlök och smakade mycket bra. Konsistensen var däremot lite läskig och sköldpadda innehåller helt enkelt inte mycket kött. Så trots en god måltid var det nog inte värt pengarna, men jag är glad att jag har provat det.

Sockerrör, mycket populärt i Kina

Efter att Steve och Gaz åkt träffade jag Jay och Zoey i en bar. Jay är en galen 32-årig engelsk kille som flyger till Singapore om några dagar för att träffa sin kompis och för att gå på ett gigantiskt rave. Zoey har tagit ledigt från sitt jobb som advokat och hon har istället jobbat som engelsklärare i Kina under några månader och sedan rest runt land och rike. Med mina nya vänner cyklade jag idag till Moon Hill, ett berg med ett gigantiskt hål i mitten. Vi vandrade upp till toppen och träffade på några galna bergsklättrare som försökte klättra till mitten på hålet. Såg häftigt ut och det kan resultera i att jag testar bergsklättring innan jag åker härifrån.

Uppe på Moon Hill

Imorgon ska jag, Yoyo, Jay och Zoey göra vandringen som jag och Yoyo bestämde. Ska bli spännande att göra vandringen med en local och se vad hon kan berätta om det vi ser på vägen. Yoyo ska tydligen vara duktigt som guide efter vad ryktena sagt mig. Trevlig är hon i alla fall, det vet jag, t.o.m. så trevlig att jag ibland trillar in i hennes café automatiskt när jag går förbi för en liten matbit och ett trevligt samtal. Ser verkligen fram emot morgondagen!

PS. Lite bilder från Guiilin och Yangshuo har också dykt upp till höger under albumnamnet Guangxi . Titlar så ni förstår vad bilderna är på kommer dyka upp när jag har orken att skriva dem.

Finger lickin' good...

Cherry, mitt sällskap för dagen, visade sig vara från Chongqing och inte Haerbin. Hur jag kunde få för mig Haerbin det vet jag inte, de ligger ju i varsin ände av landet... Men jaja, efter lunchen tog vi en bambubåt över floden och satte oss på stranden, hon för att läsa och jag för att skriva lite anteckningar. Utsikten från flodbanken var fantastisk. Man såg massvis av båtar flyta förbi på den klara Li-floden och karstklipporna som omger staden strålade i solskenet. Efter lässtunden vandrade vi längs floden och pratade om skillnader mellan Kina och Europa. Som ensambarn var hon intresserad av hur man uppfostrade barn i västvärlden. Intressant att veta är att vi tydligen inte skrämmer upp våra barn lika mycket eller trycker i dem att allt är farligt som kinesiska föräldrar gör med sina barn. Enligt henne beror det på enbarnspolitiken och att de därför är väldigt måna om sina barn men att de samtidigt får storgråtande och bortskämda barn.

Li-floden och klipporna

Senare vandrade vi hem och jag bestämde mig för att köpa en handduk på vägen eftersom jag på något sätt glömde min i Kunming. Nöjd och längtande efter en dusch klädde jag av mig och steg in i badrummet för att märka att varmvattnet var avstängt. Otur för mig! Det visade sig att varmvattnet bara fungerar mellan 6 på kvällen till 1 på morgonen(?). Så jag får hoppas att det finns lite varmvatten kvar i rören på morgonen så jag kan ta och skölja av mig. Efter det misslyckandet blev jag trött på Kina och därmed sugen på en hamburgare. Gick med stormsteg ner till KFC vid nattmarknaden och tryckte i mig ett helt kycklingburgermål på två minuter. Smaskigt men onyttigt!

Imorgon är planen att cykla till någon av de mindre byarna och därför hoppar jag i säng nu för att försöka komma upp tidigt. Gonatt.

Oärlighet

Kl 9 igår kväll kom jag fram till Yangshuo och direkt stålsatte jag mig för att bli trakasserad av taxichaufförer och personer som försöker sälja singelrum på sina hotell. Precis som jag väntat mig fick jag tio kvinnor över mig som ville visa mig det ena och det andra. Yangshuo och Guilin är ökända för sina "säljare" som slänger alla möjliga erbjudande på dig på ett aggressivt sätt. Kan vara rätt obehagligt när de vägrar släppa taget om din tröja och springer efter dig i 20 minuter. Men igår stod där mitt bland dem en ung man med perfekt engelska som visade mig ett kort från hostellet jag tänkt bo på. Jag var väldigt skeptiskt då de respektabla ställena inte försöker sälja dig ett rum utan väntar på att du kommer till dem. Bestämde mig dock för att följa efter honom för att sätta dit honom och för att jag inte såg det som någon fara.

Redan när vi steg ut från stationen märkte jag att han ledde mig åt fel håll. Kunde gått iväg redan då men jag tyckte det var intressant så jag följde efter honom ändå. Vi kom fram till ett ställe som sa "Welcome to Youth Hostel" och inget om Flowers där jag tänkt bo. Hastigt plockade han fram en miniräknare och försökte kränga mig ett singelrum för 50 RMB när jag visste att jag skulle få en säng i ett flerbäddsrum för 15 RMB på Flowers. Jag bara stirrade på honom och sa "This is not Flowers, you know" och gick därifrån. Efter mig hörde jag utrop som "This is Flowers!", “Okay, 40 RMB!" och "Laowai, come back!". Det kändes skönt men elakt. Efter 3 minuters gångavstånd hittade jag det riktiga hostellet och tog in där. Mycket trevligt ställe och ganska fullt. Jag är nöjd.

Nu ska jag äta lunch med en kinesiska från Haerbin som bor här och som för tillfället står och stampar och väntar på mig medan jag skriver. Alltså dags att plocka ihop. Smaklig spis, Jens!

Sen avresa

Gick och drog så länge som möjligt på hostellet i Guilin igår innan jag köpte en bussbiljett trots att jag inte gjorde något speciellt. Men under de fyra nätterna jag bodde där lärde jag känna Wes från Cambridge och Nick från Kanada. Nick påstår att hans lilla ort är så liten att jag omöjligtvis skulle hitta den om jag skulle leta efter den på en karta över centrala Kanada. Vi därför aldrig reda på var han kom ifrån. Trots att han kom från denna avlägsna by ute i vildmarken så var han ett stort hockeyfan och det blev riktigt schyssta diskussioner. Bl.a. berättade han att det jobbigaste hittills i hans 21-åriga liv var när Winnipeg Jets flyttade till Arizona och blev Phoenix Coyotes. Wes däremot var inte det minsta sportintresserad utan drömde om att bli en pressfotograf. Jag antar att hans "överklassdialekt" kommer sig av att han är från Cambridge och även om den var lite mycket ibland så var den charmig.

I Guilin blev jag trött på att betala höga avgifter för turistattraktioner och valde istället att bara vandra runt staden och titta på de fria parkerna och Li-floden som flyter genom staden. En av dagarna läste jag ut det sista av Brott och straff, vilket tog mig ca 12 timmar. Den var för bra för att lägga ner och vad spelar det för roll att jag slösar bort en dag på det? Jag är ju på semester. På hostellet jobbade också Sharon som var en rolig prick. Hon jobbade som "cleaner" (städerska) och sa saker som "Aren't you cold? It's only fifteen degrees!" till mig, varje morgon när jag kom ner i bara min skjorta och tyckte det var skönt, och "Good camera, no skill!" till Wes. Guilin var trevligt och det var lite motvilligt jag åkte därifrån även om jag såg fram emot något nytt. Så till slut drog jag mig till busstationen och köpte en biljett till Yangshuo kl 7 på kvällen.

Ny stad, nya krafter

I lordags hoppade jag pa ett tag till Guilin fran Kunming. Efter en vecka i Kunming utan att ha fatt nagot vettigt gjort, med tillfallen da jag nastan kant mig apatisk, bestamde jag mig for att det var dags for ett miljoombyte. Jag akte 18 timmar osterut med forhoppningen om att det skulle resultera i nagot battre. Under resan, dar jag lag overst i stapeln av tre sangar och inte hade en ynka halvmeter till taket, slot jag ett avtal med mig sjalv; det ar helt okej om du springer ut om dagarna och upplever stallet du ar pa aven om du har mycket att gora. Var kom da detta ifran? Jo, senaste veckan har jag last in mig med min dator och forsokt producera men det har bara resulterat i tomma rader och ett daligt humor. Jag ar verkligen inte skapad for att arbeta ostort pa det sattet, jag behover fa igang tankarna pa nagot annat satt. Problemet ar val valdigt mycket ocksa att jag ska skriva om mig sjalv och det ar inget man, i alla fall inte jag, gor pa ett bra satt pa rak arm.

Redan nar jag igar steg av taget och kom ut fran stationen, nar jag blev trakasserad av de tusentals taxichaufforer som forsoker blasa en oskyldig ensam turist har kande jag att jag fatt lite krafter och inspiration. Pa kvallen fick jag antligen nagra anteckningar skrivna och jag vaknade imorse utvilad och med en vilja att se mig omkring. Vet inte var det kom ifran men bra ar det i alla fall.

Planen ar att stanna har nagra dagar och fa en kansla av staden och sen aka vidare till Yangshuo, backpackerparadiset och turistmeckat i narheten. Mer om mina upplevelser senare, nu ska jag ut pa stan! Ciao!

Saknar bokstaver

Internetet pa hostellet jag bor pa fungerar inte speciellt bra for tillfallet och darfor sitter jag nu pa ett internetkafe. Har lite dalig tillgang till å, ä och ö for tillfallet och det ber jag om ursakt for.