4, 3, 2, 1, 0!

Dagarna innan jag skulle flyga gick fruktansvart fort och helt plotsligt stod jag dar halv 7 pa morgonen pa flygplatsen med en australiensare i slaptag efter en somnlos natt. Skulle saga hejda till Erika kvallen innan men da vi lyckades somna bada tva och sova bort fyra timmar var sa blev det inte forran kl 11 pa kvallen vi sags. Nar vi val hade delat vara erfarenheter av Kina, druckit vin och tittat pa film var klockan sa sent att jag fick hoppa in i en taxi, plocka upp mina grejer och dra direkt till flygplatsen utan att sova. Flyget till Nanning tog over tre timmar och jag och Lindsay (australiensaren som hangde med mig) fick efter lite informationletande reda pa att vi inte kunde komma till Hanoi forran dagen efter. Vi kopte biljett till nattaget och jag hoppades att Martin inte skulle slarva bort sig sjalv i Hanoi av upphetsning och oro. Gransovergangen var enkel och tidigt pa morgonen var vi framme i Vietnams huvudstad. Hittade Martin vid frukosttid och tva dagar har vi spenderat i det varma vadret med att dricka ol, kolla hur vietnameserna lever stadsliv och att besoka Farbor Hos museum. Imorgon aker vi till Halong Bay pa en tre-dagars-tur med hostellet och jag forvantar mig att det blir vilt och vackert. Annars kan ni nog se mig hemma i Svea rike om ungefar en manad. Till dess far ni fortsatta att folja mig har. So long!

8, 7, 6, 5

Visum till Vietnam för 800 kr - check
Flygbiljett till Nanning i södra Kina 28/1 - check
Mer karaoke innan resan från Kina - check
Erbjudande från University of Manchester - check

9

Vaknade upp sent och satte mig och kollade igenom 7 avsnitt av min nya favoritserie, Flight of the Conchords. Planen var egentligen att jag och Sebastian, min goda vän från Götet, skulle åka skidor utanför Peking men eftersom vi inte kunde få tag på tillräckligt med folk fick vi abryta uppdraget. Istället tog jag, Sebastian och Lindsay (för övrigt en man från Australien) tunnelbanan till den ökända Silk Street för en snabb shoppingtur. Silk Street är en stor byggnad full med aggressiva försäljare, shoppingsugna västerländska turister och massvis med fejkgods, bl.a. Converseskor. Plockade på mig två par skor och en liten present till hemkomsten medan Sebb shoppade loss och kom hem med två bastanta resväskor fyllda med gods. Senare, efter några fler avsnitt av min älskade tv-serie och några öl resulterade även denna kvällen i utgång.

10

Klockan är elva på kvällen och Jens sitter med sin dator fast bestämd att inte gå ut under kvällen/natten då han plötsligt har en öl i handen samtidigt som det trillar in mer och mer folk i baren på hostellet. Kortlek kommer fram, ölspel sätts igång och en vattenpipa tänds. 10 öl beställs in på bordet och risvinsflaskan plockas fram. Irländare, australiensare, engelsmän och svenskar skålar ihop och hoppar efter några timmar in i två taxibilar för att söka upp en klubb i Pekings studentdistrikt, Wudaokou. Propaganda är öppet och sällskapet trillar in 45 minuter innan de stänger och lyckas plocka på sig 7 medlemskort. En risvinsdränkt äldre kinesisk businessman börjar diskutera kommunism och vikingar med en motvillig Jens som bara vill bli av mannen som sekunder tidigare kastat upp sin dagsföda på golvet. Vakter slussar vänligt ut gruppen vid stängningsdags varpå de splittras i två sällskap på väg till efterfest respektive sömn. När morgonskiftet på hostellet glider i sina uniformer står undertecknad där med en påse dumplings i handen och vill bli insläppt. Han vaknar kl 4 eftermiddagen därpå och ännu en dag i Peking är nästan över.

Days in Beijing

Nu är det tio dar till jag möter upp Martin i Hanoi, Vietnam. Tio dagar kvar i Kina. Tio dagar kvar i Peking. Dagar som jag ska tvinga mig själv att fylla. En sjuk trötthet från helvetet har dragit in över mig de senaste dagarna som jag får råda bot på när jag kommer hem. Träningscykel och hantlar ska få liv i min tunna kropp. Tills dess får jag tvinga mig upp ur säng och medicinera med Coca Cola och ris. Ni får följa utgången!

I'm back, I'm back, chamone!

Kände att det var dags att uppdatera nu efter två veckors frånvaro. Hur har då mina två första veckor av 2009 varit? Upp och ner, upp och ner.

De första dagarna umgicks jag här i Peking med Ashleigh från Australien och James från England. Vi socialiserade, drack öl och drog oss ut till klubben Propaganda tillsammans med vår vän Jack som jobbar här på hostellet. Efter några dar åkte jag och James till Haerbin för att besöka isfestivalen som hålls där varje år. James bodde i dubbelrum på fint hotell med sin föredetta medan jag bodde på ett risigt hostell utan engelsktalande personal. Snabbt träffade jag ett gäng amerikanska collegestudenter som för tillfället jobbar som engelsklärare i Inre Mongoliet och hängde med dem på en safaritur genom det lokala tigerreservatet. Safarit innehöll stora, vackra och hungriga djur som sprang runt i Haerbins snö medan vi satt i en säker bil med 20 vilda kinesiska turister. Dagen efter insjuknade jag p.g.a. den extrema kylan och blev sängliggande i två dagar. Det resulterade i att jag missade isskulpturerna som jag åkte dit för att se då jag redan hade biljetten tillbaka till Peking fixad.

Tillbaka i huvudstaden tillfrisknande jag fort och jag satte mig och arbetade på min universitetsansökan som skulle vara inne samma vecka. Efter några dagar trillade Erika in i Peking igen efter en månads vistelse i Sverige och de senaste dagarna har jag tillbringat med henne, hennes kusin med pojkvän och hennes flatmate Carl. Vi har käkat orm på matmarknad, pimplat vin och gått på karaokebar där jag och Carl lyckades kamma in 100% på vår tolkning av The Beatles Yesterday. Sedan när Erikas kusin Maria skrev tenta på svenska skolan i Peking blev bjuden på svenskt kaffe och pepparkakor av personalen när jag följde med som moraliskt stöd. Och till slut, nöjd med min ansökan skickade jag in den i dagarna och nu hoppas jag på svar från något av universiteten.

Gott nytt år!

Jag firade tolvslaget i en taxi, hade inga pengar att använda på krogen och jag tappade bort gänget. Det var mitt nyår, inte så annorlunda från tidigare år. Nyår för tre och två år sedan tappade jag bort mina vänner på tolvslaget båda gångerna och förra året fick jag ett samtal från någon snubbe som sa att min bästa vän var blodig och låg på marken. Det visade sig som tur var bara vara Martin som försökte få tag på mig medan killen med telefonen ville spela mig ett spratt. Men så jävla kul var det inte just då. Enkelt alltså, detta är inte min högtid.

GOTT NYTT ÅR!